Jag har läst boken Svensk Maffia som är skriven av Lasse Wierup och Matti Larsson. I boken får läsaren följa med på en kartläggning av Sveriges kriminella gäng. En djup inblick ges av hur det är i de kriminella grupperna. Genom intervjuer med tidigare medlemmar och forskning har författarna en god grund att stå på.
I många delar av boken känns det som att jag läser en vanlig deckare. Historier återges på ett sådant sätt att jag lätt slängs med i ett rasande tempo av rån, explosioner och mord. Det skulle lika väl kunna vara en vanlig bok. Men samtidigt tycker jag inte att det är det. Kartläggningen och författarnas medverkan gör att det likaväl hade kunnat vara en lång artikelserie som publicerats i en tidning. Författarna har fått arbeta hårt för att få fram den fakta som är redovisad. I många fall har de inte kunnat intervjua de personer de har velat - vilket kanske har gjort att författarna har fått nöja sig med vad de får tag i.
Den skönlitterära stilen kommer fram i de historier som berättas. Som tidigare nämnt så känns det som att historien då blir som ett kapitel i en bok. Den dokumentära stilen kommer fram i kartläggningen av de olika gängen. Sättet att uttrycka sig på är alltså tvådelad, vilket gör att det blir mer spännande att läsa. Först presenteras ett gäng och sedan kommer historier som är byggda på verkliga händelser - smart!
Jag skulle vilja säga att boken tillhör "litterär journalistik". Man får en djupare inblick i det ämne som är aktuellt och författarna har inte bara skrapat på ytan utan grävt långt in i gängkretsarna för att skapa en trovärdig berättelse. Det blir en journalistik som kan läsas som vilken skönlitterär bok som helst. Fördelen med den här typen av journalistik är att den är mycket uttömmande, noggrann med detaljer och djupt ingående. Det är inte bara en kartläggning av gängen, utan läsaren får verkligen en bild av hur det är att vara med i ett gäng. Nackdelen kan vara att eftersom det är ett bokformat glömmer man snabbt meningen med berättelsen. Jag fick många gånger säga till mig själv att det här är en bild av verkligheten och inte en spännande deckare. Fast är det verkligen en nackdel? Det betyder egentligen att författarna verkligen lyckats fånga läsarna (åtminstone mig).
Jag tycker att boken ger en hög grad av sanning och det grundar sig i att författarna har närmat sig personer som verkligen kan beskriva hur det är. Det är inte bara fakta, utan verkliga händelser som utgör en stor del av boken.
Jag uppskattar hur boken är upplagd och att de personer som har trätt fram verkligen berättar sina historier. Det ger en tyngd som inte hade funnits annars. Angående "New Journalism" så tycker jag det är bra. Att vara noggrann med detaljer som kläder, möbler och människors utseende ger läsaren en bättre bild av verkligheten. Att komma nära både författare och personer i boken ger ett högre läsvärde.
